elinvictoriastenvall

Jag önskar jag var som killen i filmen "I rymden finns inga känslor". Han kan stänga in sig i sin plåttunna och sitta där hur länge han vill nästan. Han tror då att han är i rymden, där inga känslor finns. Jag önskar också att jag befann mig i rymden. Känslorna ställer till det hela tiden, sätter sig fast i kroppen på något sätt och vill inte ändras varken åt det positiva eller negativa hållet. De bara finns där och kan inte kontrollera sig.
Jag önskar allt kunde vara bra någon gång. Vissa känslor sitter dock djupt inne och är svåra att vända oavsett hur mycket jag själv vill.

"Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut" sjungde Lars Winnerbäck och Melissa Horn i somras.

Lite bilder ifrån sommaren